Ännu mer hörsel

Jag använder hörselslinga i klassrummet, och ibland i smågruppsdiskussioner.

Men när jag däremot sitter på trappan utanför skolan och alla andra sitter och skrattar, fnissar, skämtar och pratar om roliga saker känner jag mig som ett ufo. Ibland i alla fall, jag är väldigt bra på att skratta när andra skrattar, jag gör det automatiskt utan att ens tänka på det.

Nicka när jag frågat om för många gånger, även om jag inte hörde den här gången heller.

Låtsas att jag vet vem jag pratar i telefon med och hoppas att jag av sammanhanget skall kunna gissa det efter ett tag.

Det är det där sociala man missar, när alla skrattar åt något på väg ut från klassrummet. Och den som pratar redan hunnit ut, och alla förutom jag hör det de säger. Eller på middagar, då folk väljer vilken konversation de vill vara delaktiga i, och jag kämpar för att kunna vara med i den som är närmast.

Tänk om jag kunde höra allt så som jag hör saker i slingan.. vad förbannat lätt livet vore då.

Annonser

~ av litensak på september 20, 2009.

 
%d bloggare gillar detta: