Igår invigde Nyamko Sabuni det europeiska frivilligåret i Sverige och på Folkpartiets hemsida står att läsa hennes tal.

Förutom att vi ungdomsorganisationer får 16 miljoner mindre att dela på 2011 är katastrofalt i sig så blir jag förvånad över hennes beskrivning av civilsamhället:

”Vi har 200 000 idéburna organisationer i Sverige och mer än varannan svensk arbetar frivilligt minst 168 timmar per år. Människor är engagerade i vårt land och vi bryr oss om varandra. Om det så är genom att läsa läxor med en ung person som behöver stöd, ta ett pass på en kvinnojour, jobba frivilligt på ett härbärge eller att gå en promenad i veckan med en människa på ett äldreboende. Genom livets alla skeenden finns det medmänniskor och ett civilsamhälle som ställer upp.”

Här står det alltså att civilsamhället ska tillhandahålla det som samhället egentligen borde stå för. Enligt mig borde skolan stödja unga i läxläsandet, kommunen stödja de kvinnor i behöv av stöd på en kvinnojour, kommunen erbjuda hjälp för de hemlösa och äldreboenden borde ha tillräckligt med personal för att alla boende ska kunna komma ut så ofta de önskar.

Inte så att jag inte är imponerad av de som utför alla dessa saker på frivillig basis. Men jag tycker det är olyckligt att Sabuni reducerar civilsamhället till att enbart handla om dessa typer av frivilligarbete. Det finns så mycket med! Massvis med föreningar/organisationer/ungdomsorganisation/kvinnoförbund/klubbar som gör massvis med saker. Dessa organisationer handlar inte alla om att ta hand om andra människor. Ungdomsorganisationer kan exempelvis handla om att ge unga en möjlighet att ta makten över sin egen fritid och göra det de vill.

I mina ögon skulle civilsamhället inte behöva täcka upp för det som staten misslyckas med att tillhandahålla. Och framförallt inte enbart reduceras till enbart de som faktiskt gör det.

Det förs också en diskussion kring demokrati, att vi som inte vill se Sverigedemokraterna i vår riksdag borde hålla tyst och acceptera ett demokratiskt valt parti. Ja, jag accepterar att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. Och ser det som ett tydligt tecken på den utbredda rasism som återigen fått fäste i landet och dominerar debatten.

Vad som glöms i debatten är att det dessutom är min demokratiska rätt att demonstrera. Och det tänker jag göra, jag tänker inte sitta tyst hemma. Jag tänker samlas med människor som tycker som jag och visa mitt missnöje. För även om vi har (SD) i riksdagen så behöver vi inte vara nöjda med det. Vi måste mobilisera kampen mot rasism. Bygga upp den folkrörelse som jag ser ett behov av, för att möta rasism.

Så ja, jag tänker demonstrera. Jag står för att jag är antirasist. Jag vågar benämna Sverigedemokraterna med deras rätt namn: ett rasistiskt parti. Och jag har min fulla rätt att visa mitt missnöje.

Och ja, sen kommer alla påståenden om att jag hjälper (SD) att bygga sin martyrroll. Jag tror inte att någon röstar på Sverigedemokraterna för att de inte får komma till tals i media (vilket de får) eller för att någon demonstrerar mot dem. För mig är det uppenbart att den person som röstar på dem, oavsett anledning är rasist. Så enkelt är det.

Väl mött på gator och torg!

Efter valnatten har jag tagit beslutet att alla medier är de rätta. Idag börjar vi kampen, mot rasism och mot borgarna!

Fokus nu är att få folk att våga sätta ord på vilka Sverigedemokraterna är. De är rasister, smaka på det. Rasister i riksdagen..

Det vi ska kämpa för är inte ett mångfaldstänk, inte prata om hur mycket (speciellt) ”invandrarna” kanske bidra med. Vi måste kämpa mot rasism! För alla människors okränkbara rättigheter och värde!

Jag säger inte att personer som invandrat (som exempelvis min far) inte tillför något. Det jag säger är att vi inte ska behöva svepskäl för att våga kämpa för allas lika värde. Det är där vi måste bedriva kampen!

Väl mött!

De barn jag pratar om är barn med hörapparater och CI vars föräldrar varje månad kommer få göra den svåra avvägningen, mat eller batterier. Kläder eller batterier.

Det är inte så enkelt i Sverige att alla har råd att köpa batterier till hörapparater varje månad. Med CI så blir kostnaden uppemot 6000 kronor om året. (Beräknat på ett barn som har två CI)

Ska föräldrarna behöva prioritera bort hörseln på ena örat för att 6000 kronor helt enkelt är för mycket?

Nej, självklart inte. Alla barn ska ha precis samma rätt att höra. (Och alla vuxna också men det är idag en annan diskussion)

Skriv på namninsamlingen som HRF:s (Hörselskadades riksförbund) distrikt i Jönköping tagit fram HÄR

Är det någon som är intresserad av jobbet som vår verksamhetsledare så ska ni absolut titta in här:

http://hisus.se

Pressmeddelande 27 april 2010

Björklund och Krantz belönas med Vaxpropp och förstoringsglas

Unga Hörselskadade delar årligen ut vaxproppen åt en person, organisation, en myndighet eller ett företag som på något sätt visad brist på lyhördhet gentemot unga människor med hörselskadors behov och intressen. I år går vaxproppen till utbildningsminister Jan Björklund som valt att fullständigt negligera flera svenska funktionshinderorganisationers krav på en obligatorisk kurs i funktionshinderskunskap i den nya lärarutbildningen.

– Trots omfattande korrespondens, remissvar och samtal med årets mottagare står det inte ett ord om obligatorisk funktionshinderskunskap i propositionen om den nya lärarutbildningen. Propositionen har det löftesrika namnet Bäst i klassen men man kan ifrågasätta hur Jan Björklund har tänkt sig det då ett stort antal elever i den svenska skolan inte ens får vara med och tävla, säger Gudrun Skaven Petterson, ordförande för Unga Hörselskadade (UH).

På onsdag den 28 april ska propositionen om lärarutbildningen debatteras i Riksdagen, Unga Hörselskadade kommer tillsammans med Unga Synskadade närvara och överlämna Vaxproppen och ett förstoringsglas till de utbildnings-ansvariga ministrarna Jan Björklund och Tobias Krantz. Gåvorna är symboler för hur illa frågan om funktionshinderkunskap i lärarutbildningen hanterats.

– Det verkar som om varken Björklund eller Krantz hört eller läst om funktions-hinderkunskapens nödvändighet, som inte bara vi utan också Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten länge påtalat. Kanske hör och ser de bättre om vaxproppen dras ut och förstoringsglaset kan sätta fokus på det nödvändiga i att alla lärarstudenter får kunskap om olika behov och hur man skapar ett inkluderande arbetssätt i skolan, kommenterar Victoria Öjefors, ordförande för Riksorganisationen Unga Synskadade (US).

Konsekvensen av Jan Björklunds agerande blir att Riksdagen är på väg att rösta igenom propositionen som gör att vi får en lärarutbildning som strider mot två konventioner, både mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt mot FN:s konvention om barnets rättigheter, och som varken ger lärarna verktyg att upptäcka särskilda behov eller kommunicera med och undervisa de elever de ska möta.

– Unga Hörselskadades och Unga Synskadades förhoppning är nu att i alla fall någon i Riksdagen reagerar och debatterat för införandet av obligatorisk funktionshinderkunskap på lärarutbildningen för Sveriges utbildningsminister Jan Björklund, årets mottagare av Unga Hörselskadade utmärkelse Årets vaxpropp, kommer uppenbarligen inte att göra det, avslutar Gudrun Skaven Petterson.

För ytterligare information kontakta:

Gudrun Skaven Petterson, ordförande Unga Hörselskadade

076-818 98 74, gudrun.skaven.petterson@uh.se

Victoria Öjefors, ordförande Unga Synskadade

0733-22 32 54, victoria.ojefors@ungasynskadade.se

Ska bli jätteskoj och ser framemot att diskutera vad vi vill med UH, vilken riktning UH ska gå i och så ska det självklart bli spännande med ordförandeval! Att jag kommer ha grymt kul med alla underbara människor hela helgen är ju också ett plus.

Här är vårt pressmeddelande om årsmötet:

—————————————————————————————————————————————————-

Pressmeddelande 22 april 2010

Ordförandeval på Unga Hörselskadades årsmöte i Leksand

På Unga Hörselskadades årsmöte som hålls nu i helgen den 23-25 april på Västanviks Folkhögskola utanför Leksand så ska en ny ordförande för organisationen väljas. Kandidaterna är Gräfsnäsbördiga Gudrun Skaven Petterson samt Leksandsbördiga Susanne Gärtner.

I helgen går Unga Hörselskadades årsmöte av stapeln på Västanviks Folkhögskola utanför Leksand och i dagsläget är det två kandidater som tävlar om posten att bli ordförande. Leksandsbördiga Susanne Gärtner (numera boende i Örnsköldsvik) samt Gräfsnäsbördiga Gudrun Skaven Petterson (numera boende i Örebro) har båda två varit engagerade i UH under många år och kandiderar nu mot varandra om att få uppdraget att leda Unga Hörselskadade (UH) under två år framåt.

– Jag brinner verkligen för alla UH:s frågor men har valt att fokusera mig på organisations- och personalfrågor. Starka medlemmar i en stark organisation är mitt motto, säger Gudrun Skaven Petterson.

– För mig är samhällsdiskussionen om unga med hörselskada, samarbetet mellan olika organisationer och tillgänglighet viktigast. Jag vill att alla ska kunna delta på samma villkor och ha samma möjligheter, säger Susanne Gärtner.

På Unga Hörselskadades årsmöten används direktdemokrati vilken innebär att alla medlemmar mellan 0-30 år har rösträtt. Det spelar inte längre någon roll var i Sverige man bor eller vilken lokalförening man tillhör.

– På detta vis skapar vi en mer demokratisk organisation och fler har rätt att

tycka till om och rösta om hur UH ska vara format, säger organisationens avgående ordförande Julia Willig.

På årsmötet ska flera motioner avhandlas, bland annat en om rösträtt för ungdomsrådet ledamöter på årsmötet samt en om att göra det lättare för hörselskadade och döva att få uppehållstillstånd i Sverige.

För ytterligare information kontakta:

Josefine Hedlund, kommunikatör

073-257 20 04

josefine.hedlund@uh.se

Susanne Gärtner, ordförandekandidat

070- 222 31 07

susanne.gartner@uh.se

Gudrun Skaven Petterson, ordförandekandidat

070- 248 99 33

gudrun.skaven.petterson@uh.se

—————————————————————————————————————————————————-

Rätten att bära slöja, burka och niqab är en mänsklig rättighet. Vi har något som heter religionsfrihet och den får inte inskränkas. Punkt.

Läs om Belgiens korkade, läskiga och lagvidriga förslag här.

Eller?

Jag har varit i många sammanhang där det fungerar alldeles utmärkt att diskutera, argumentera och prata på ett naturligt sätt ”trots” att jag tvingar folk att prata i slingan.

Detta var dock inte min lärares uppfattning som snällt och vänligt (eller inte) för hela klassen talade om att slingan var en diskussionsdödare.

Tack för den, nu känner jag mig så otroligt välkommen och inspirerad att vara delaktig på dina lektioner. Eller inte.